Hoppa till innehåll

Barnarbete, för barnens skull?

De flesta ser på sig själva som välvilliga och godhjärtade människor. Något de på olika sätt gärna vill signalera till både sig själv, och till andra. En sådant sätt är att bojkotta produkter tillverkade med hjälp av barnarbete. Även om den här typen av handlingar ofta leder till en varm känsla i magen hos utföraren så betalas priset av de fattiga barnen i tredje världen. Här går jag igenom varför arbete i exportindustrin är ett av de bästa alternativen dessa barn har.

Bakgrundsinformation: Enligt International Labour Office (ILO) finns det ca hundrasjuttio miljoner barnarbetare i världen (2015). Hälften av dessa arbetar inom yrken som ILO klassificerar som “Hazardous“, vilket är definierat som “en aktivitet som till sin natur har negativa effekter på barnets säkerhet, hälsa och moraliska utveckling”. Drygt hälften av alla barn arbetar i jordbrukssektorn, en tredjedel i servicesektorn och de resterande arbetar inom industrin. Drygt sextio procent av alla barnarbetare är pojkar och rent geografiskt befinner de sig nästan uteslutande i Asien, Stillahavsområdet och Afrika.

Varför finns barnarbete?1

Den primära orsaken till barnarbete är fattigdom. När föräldrarnas inkomster inte räcker till mat och kläder till familjen så måste ett eller flera av barnen arbeta för att täcka upp mellanskillnaden. Detta betyder att många föräldrarna helt enkelt inte har råd att låta sina barn att varken vara hemma eller att gå i skolan. (Av de 29 000 barn som dör varje år dör en majoritet av fattigdomsrelaterade orsaker). Skall man hårdra det står föräldrarnas val alltså inte mellan att låta sina barn arbete eller att utbilda sig utan valet står mellan att låta sina barn arbeta eller långsamt svälta ihjäl.

Det vanligaste är att familjerna låta sin barnen att arbeta på den egna gården eller inom det egna företaget. Runt sju procent lyckas dock att få en anställning i industrisektorn vilket, ironiskt nog, är den bransch som vi i väst mest associerar med barnarbete. Om inget av dessa alternativ finns tillgängligt så tvingas barnen ofta att försörja sig genom en kombination av kriminalitet, prostitution och tiggeri. Även om inget av dessa alternativen är bra så är onekligen vissa alternativ bättre än andra och som vi skall se är ett arbete i exportindustrin ofta det bästa.

Varför är arbeten i exportindustrin så populära?

Det är av primärt två anledningar. Det första är att lönenivåerna på internationella företag oftast är betydligt högre än lönenivåerna på de inhemska företagen. Det andra är att arbetsförhållandena, vilka fortfarande framstår som svåra i våra ögon, generellt är betydligt bättre än på de som råder inom de inhemska företagen. Vilka i sin tur tenderar att vara bättre än de som råder på landsbygden.

Barn som arbetar i den agrara sektorn arbetar ofta 10-12 timmar per dag, omgivna av insekter och under en brännande sol. Detta till en lön som oftast är betydligt lägre än den lön som de hade kunnat få om de arbetat inom industrin. De är således kombinationen av relativt höga löner, tillsammans med bättre arbetsförhållanden, som gör arbeten inom exportindustrin är så populära.

Vad händer om vi bojkottar produkter tillverkade av barn?

Det första som händer är att exportföretagen slutar att använda sig av barn i produktionen. Dessa barn måste således försöka hitta en ny inkomst eftersom deras familjs överlevnad fortfarande är beroende av den. Möjligheten att tjäna pengar är dock begränsad och barnen måste försörja sig på det som finns tillgängligt. Hur desperat situationen är visar en studie av FN:s barnfond som fann att en västerländsk bojkott ledde till att närmare 5 000 unga flickor i Nepal tvingades att försörja sig genom prostitution.

Vidare visade en studie av den globala hjälporganisationen Oxfam att en annan västerländsk bojkott fick konsekvensen att runt 50 000 Bangladeshiska barn blev av med sin primära inkomst. Tusentals av dessa barn fick försörja sig genom inkomster från brott och prostitution. Andra svalt ihjäl. Hela situation är absurd. Godhjärtade men ekonomiskt oskolade människor i väst tror att de hjälper barn i tredje världen genom att sluta köpa produkter tillverkade av dem. Konsekvensen blir, tvärtemot deras goda intentioner, att dessa barn får det sämre. Har barnen de försöker hjälpa tur så får de ett nytt arbete till en lägre lön och med sämre arbetsförhållanden. Har barnen otur så får försörja sig genom kriminalitet och prostitution. Talesätt “Vägen till helvetet är kantat av goda intentioner” har nog sällan varit mer träffande.

Vad minskar förekomsten av barnarbete?

Barnarbete är en naturlig del i alla fattiga länders ekonomiska utvecklingen var således vanligt förekommande långt in på 1900-talet i västvärlden. Barn arbetade långa timmar, under dåliga förhållanden och till låg lön. Det som gjorde att barnarbetet minskade, och till slut upphörde, var den ihållande och kraftiga ekonomiska tillväxten som följden den industriella revolutionen. Det ökade välståndet gjorde nämligen att allt fler människor för första gången hade råd att ha sin barn hemma. När allt färre barn arbetade började normerna i samhället att förändras och allt fler röster började höjas för ett formellt förbud. Det är dock ekonomisk tillväxt, inte förbud, som påverkar minskar mängden barnarbete, något vi ser i tredje världen idag. Tittar vi exempelvis på Asien så minskade antalet barn i arbete med närmare 65 miljoner mellan 2008 och 2012, en period som sammanfaller med en omfattande ekonomisk tillväxt.

En förutsättning för ekonomisk tillväxt är, förutom kapitalism och frihandel, investeringar i det som kallas real- och humankapital. Här skall jag gå igenom hur investeringar i utbildningar och direktinvesteringar av internationella företag gynnar tillväxten i fattiga länder. Om vi börjar med investeringar i utbildningssystemet så syftar det till att göra studenterna mer produktiva vilket, som vi skall se nedan, möjliggör en högre lön. Detta uppmuntrar fattiga föräldrar att investera i sina barns utbildning snarare än att låta dem arbeta. 2

Direktinvesteringar av internationella exportföretag gynnar i regel också fattiga länders tillväxt. För att se varför måste man förstå att lågproduktiva länder i princip bara kan konkurrera med rika och högproduktiva länder genom att erbjuda sig att göra något som idag görs i rika länder, fast till en lägre kostnad per producerad enhet. Internationella företag kan således sänka sina kostnader genom att flytta dit delar av sin produktion. Detta bidrar till en minskad arbetslöshet, ökad tillväxt samt högre produktivitet i det land de flyttar produktionen till. Det sistnämnda genom att exportföretagen importerar nya teknologi, bedriver arbetsträning och ökar “know how“. Något som bidrar till ekonomiska tillväxt.

Varför kan man inte bara införa minimilöner?

Människors löner ligger i ett intervall som primärt begränsas av två faktorer. Minimilönen bestäms av arbetarnas näst bästa alternativa inkomstkällan. Rent krasst så betyder det att så länge lönen från det nuvarande arbetet är högre än lönen det bästa alternativet så stannar de kvar, men inte längre än så. Maxlönen, å andra sidan, bestäms av de anställdas produktiviteten eftersom ett företag inte kan betala ut mer i lön än vad arbetaren genererar i intäkter till företaget. Problemet är att produktiviteten är så låg att löneintervallet, det vill säga skillnaden mellan mini- och maximilönen, är väldigt snävt.

För att kunna vidga löneintervallet, och möjliggöra löneökningar, krävs således att arbetarnas produktivitet ökar. En löneökning utan en motsvarande ökning i produktivitet har en negativ inverkan på för företagets lönsamhet. Fortsätter lönerna att öka snabbare än produktiviteten så hamnar företagen snart i en situation där de antingen tvingas att flytta sin verksamhet någonstans där lönen ligger i nivå med produktiviteten, eller så kommer företaget helt enkelt gå i konkurs. Oavsett vilket så blir företagets anställda av med sin inkomst.

Summerat:

Även om vi ogillar tanken på att barn arbetar inom exportindustrier i tredje världen så leder bojkotter av deras produkter bara till att dessa barn får det ännu sämre. Valet dessa bar står inför är inte mellan det goda livet och arbete. Det står mellan att arbete och att svälta ihjäl. Genom att bojkotta internationelle företag som använder sig av barnarbete försvinner dessa barn bästa möjlighet till försörjning bort. I stället tvingas de, om de har tur, försörja sig på ett annat arbete med både lägre lön och sämre arbetsmiljö. Har de otur tvingas de försörja sig på alternativa metoder som kriminalitet, tiggeri eller prostitution. Eller så svälter de helt enkelt ihjäl.

Övrig läsning:
Youtube här & här.
Ekonomisk Debatt publicerade en sammanfattning av forskningsläget här.
Ekonomistas skriver om det här.
Paul Krugman skriver om det här.

Fotnot

  1. När vi pratar om barnarbete så pratar vi inte om situationer där barn tvingas arbete eller prostituera sig som ett resultat av hot och våld. Detta är trafficking och är redan förbjudet i samtliga länder. Det ILO avser är sysslor som är frivilliga i den meningen att barnen kan avstå från att göra den även om det på sikt skulle få andra negativa konsekvenser.
  2. Så länge kostnaden för utbildningen är lägre än utbildningspremien så finns det ett positivt incitament för familjen att låta barnen gå i skolan. Om kostnaden att skicka sin barn till skolan är tiotusen kronor, men den extra inkomsten bara är åttatusen kronor, så skulle det vara en förlustaffär. Eftersom många föräldrar inte har möjlighet att avstå barnets inkomst är det viktigt att det finns tillgång till exempelvis lån eller stipendium.
Publicerat iMyter och Missuppfattningar
Subscribe
Notify of
guest
0 Comments
Inline Feedbacks
View all comments
0
Would love your thoughts, please comment.x
()
x